Dagen började katastrofalt (utan att överdriva) med nationella i matte B som gick åt skogen så att säga. Känns ju sådär faktiskt. Men sen så känner jag också att vafan, vad gör det om 70 år?
Har slutat för ungefär tre timmar sen och sitter nu och har dööö trist i väntan på att pojkvännen ska sluta, vilket han just precis i denna stund gjorde. Nu ska jag HEM! underbart.