Word up!

Läste precis ett inlägg på Egoinas blogg, och därmed tänker jag gå ner och äta något trots att klockan är halv tio, vilket jag annars aktar mig ganska så noga för. Ska nog äta lite nutella och popcorn med, fast inte ihop då. GOTT!

Tycker ni kan läsa det. Puss och godnatt.

Här har ni någon random bild. Tack sa ni.

Hurricane.

Sitter och lyssnar på Håkan och känner mig rätt så emotional just nu. (Ordet känslosam gör sig mycket bättre på engelska om ni frågar mig).
Är så sjukt glad över att jag äntligen fått mig ett bra sommarjobb, och jag ska ha en sån jäkla bra sommar att det är sjukt! Vill bara han sommarlov och börja jobba nu, faktiskt. Skolan dödar mig. Och jag är rädd för att allt kommer bli ensamt när alla andra tar studenten och jag har ett år kvar. Men jag antar att det är bättre att gå om ett år och göra något som man tycker är kul än att gå tre år och inte hänga med över huvud taget.
Sen är jag i ett stort behov av att åka till Gamleby och bara umgås med människor som jag tycker om. Gud vad jag saknar er! Och vad jag saknar att bara hänga med de tre bästa brudarna jag vet! Tarmen, Majabaja och Kicka! :)
Och så Morgan, som jag inte har träffat på jag vet inte hur länge! Ska bli underbart att åka upp till den där hålan på onsdag!
Känns bra att jag har fyra riktigt fina vänner, och en riktigt fin pojkvän. Vad vore jag utan er? 
haha, känner mig som ett smörpaket just nu. 
Nu ska jag fortsätta kvällen med att prova kläder till i morgon. I morgon kommer vara ett rent helvete. Jag hatar begravningar, och vill verkligen inte gå, samtidigt som jag verkligen verkligen vill gå.

vintern kommer närmre och vad var det jag sa

Lyssnade på Lämnar idag. Just när man genomgått en dag utan några riktiga känslor, så sätter man sig på en buss, sätter i lurarna i öronen och ser världen susa förbi utanför fönstret. Herregud vad poetisk jag känner mig just nu! töntig om inte annat, men i alla fall. När vädret är sådär grått och när man hittar en låt med dåliga minnen så blir man bara helt.. fel. Hösten och vintern har alltid en sån där inverkan på mig.
Vet hur mycket jag lyssnade på den låten i mitt lilla rum med grönt golv på internatet i Gamleby. Alla konstiga känslor som jag aldrig fick gräpp om. Och jag grät. Jag grät och grät och grät. Lämnar. Det var precis vad jag gjorde. "Jag vill stå ut, nej stopp det räcker".

Ibland saknar jag allt så himla mycket, men jag vet att jag hade dött där nere nu.

Lämnar
Jag lämnar plats för någonting nytt
När jag är borta så finns minnena kvar
Det är inget mästerverk men det är allt jag lämnar
Ett leende kan ta dig så långt
Framför spegeln går vi bakåt igen
Ett undantag, en regel, så börjar leken

Jag vill stå ut
Nej, stopp det räcker
Jag vill stå ut
Nej, stopp det räcker nu



RSS 2.0