Lyssnade på Lämnar idag. Just när man genomgått en dag utan några riktiga känslor, så sätter man sig på en buss, sätter i lurarna i öronen och ser världen susa förbi utanför fönstret. Herregud vad poetisk jag känner mig just nu! töntig om inte annat, men i alla fall. När vädret är sådär grått och när man hittar en låt med dåliga minnen så blir man bara helt.. fel. Hösten och vintern har alltid en sån där inverkan på mig.
Vet hur mycket jag lyssnade på den låten i mitt lilla rum med grönt golv på internatet i Gamleby. Alla konstiga känslor som jag aldrig fick gräpp om. Och jag grät. Jag grät och grät och grät. Lämnar. Det var precis vad jag gjorde. "Jag vill stå ut, nej stopp det räcker".

Ibland saknar jag allt så himla mycket, men jag vet att jag hade dött där nere nu.