Nä, inte på riktigt.

Men det är så starkt hon känner för sin andra skiva, som hon just varit med och mixat klart i New York.

– Gillar man inte låtarna så gillar man inte mig, slår den 21-åriga skånskan fast när Nöjesbladet möter henne på Manhattan.

”Happyland”, som Amandas nya album heter, har spelats in i ärevördiga Atlantis-studion i Stockholm.

Men för mixningen åkte hon och samarbetspartnern Pär Wiksten, tidigare känd från gruppen Wannadies, alltså till New York och Brian Sperbers ministudio i stadsdelen Gramercy Park.

– Brian mixade även åt oss i Wannadies och är såväl en god vän som ett sant geni, berättar Wiksten.

– Jag spelade upp det vi gjort i Stockholm för honom och trevligt nog ville han gärna hjälpa till.

Precis som de svenskar som följde ”Idol” på tv för några år sedan blev Sperber, som jobbat med alla från Ozzy Osbourne till Whitney Houston, framförallt tagen av skånskans röst.

”Hon har karaktär”

– Jag tycker egentligen bäst om manliga vokalister, de brukar ha mer uttrycksfulla röster, säger amerikanen när vi sitter i hans kombinerade minilägenhet och studio och lyssnar på några av sångerna han just fullbordat.

– Men Amanda är verkligen speciell, hon har karaktär och särart i stämbanden.

Själv är den unga svenskan överlycklig över att ha fått åka över Atlanten med sina färska inspelningar.

– Det går inte att fatta vilken ynnest det är att få åka hit och jobba, kvittrar hon.

– För två år sedan satt jag hemma i mitt skitiga lilla rum och hade inga planer alls. Nu är jag i den här fantastiska staden och mixar låtar jag skrivit själv.

– Jag brukar försöka låta bli att tänka så mycket på sånt, men ibland kommer det ju över en ... det är nu det händer, fan vad coolt!

New York-resan är kulmen på en intensiv process som i princip pågått hela det senaste året. Sedan förra hösten har Amanda inte gjort annat än att jobba med den här skivan.

– Antigen har jag suttit hemma i min lägenhet och skrivit låtar, eller i Pärs hemmastudio i Vasastan.

– Efter en sådan resa är det nyttigt att ta sina små tankar och låtfunderingar till en så här fantastisk miljö.

Hon vakar dock noggrant över dem, även när de är på utlandsresa. Låtarna är nämligen hennes barn.

– Överhuvudtaget är den här skivan större för mig. Nu har jag haft tid på mig att jag göra exakt som jag vill och tagit alla stora beslut, menar hon.

– Därför känns det mer nervöst nu. Det blir pirrigt att se vad som händer nu när mina små barn flyttar hemifrån och ger sig ut i den stora, hårda världen.

– Gillar man dem inte gillar man helt enkelt inte mig och skjuter man på dem skjuter man på mig.

”För det mesta glad”

Så är ”Happyland” också personligare, och mörkare, än något Amanda gjort tidigare.

– Jag blottar mig mer den här gången och somliga kommer säkert att tro att jag mår dåligt. Men så är det inte. Tvärtom, jag är för det mesta glad. Men jag skriver bara när jag är ledsen och frustrerad och ser väl till att få den sortens känslor ur systemet på det sättet.

Aftonbladet