jag har så svårt att balansera mellan trygghet & panik.


Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0