time to say goodbye
Jag läste nyss Stina-Lees blogg. Hon skrev om sin pappa som gick bort för tio år sedan & jag började direkt tänka på mormor. Jag läste kommentarerna hon fått & kunde inte låta bli att gråta lite grann. Massor av människor som förlorat någon i sin närhet, jag vet ju hur det känns.
Jag minns precis hur det var när jag fick veta att du gått bort. Jag ville bara lägga mig ner & skrika. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. & jag ångrade mig så mycket att jag inte gav dig en kram på din födelsedag, jag tor det var den sista gången jag såg dig vid liv. För du visste ju inte vem jag var, du kunde inte minnas mig. Men jag minns dig. Jag älskade att vara hemma hos dig. Det luktade så gott & det var så tryggt. & varje gång jag sov över hos dig sov du i soffan & jag fick sova i din säng. & jag vaknade alltid tidigt & hörde att tv:n var på ute i tv-rummet. Där satt du tidigt på morgonen & kollade på nyheterna. Varje gång var det så, men jag gillade det. Det var så mysigt att sätta sig intill dig i soffan & sova en liten stund till. Kan inte låta bli att le när jag tänker på alla minnen med dig.
& jag älskade alla saker du hade att leka med hemma hos dig. Den där pallen som jag alltid satt i & hade den som båt, eller bil eller nåt annat som min fantasi hade bakat ihop. Den står nu i mitt rum. Den får mig att tänka på dig varje gång jag går in dit.
Men jag vet att du har det bra nu. Du har det nog bätter än vad du hade de senaste åren utav ditt liv. Nu är du tillsammans med morfar igen. Han var nog en bra morfar tror jag, jag har hört det. Så hälsa honom det !
Jag saknar dig mormor.
Låten som spelades på din begravning.
Tilda. Jag vet också hur det känns, jag finns för dig. Även att vi glidit jag vet inte hur mycket ifrån varandra sen vi började på gymnasiet. Men hos mig finns alltid en axel att gråta mot eller om du behöver prata. Alltid, glöm aldrig det <3
tack gulliga matilda! jag gillar din blogg också! du skriver så fint :)
det går bara inte att undvika att få alldles glansiga ögon när man läser den här fina texten. Det är svårt att säga att man vet hur det känns men jag har själv varit med om en likadan situation, min mormor och jag var jätte nära varanda när jag var liten men sen när mina föräldrar skildes träffade jag aldrig mormor längre även om jag visste att hon började bli svag och senil, jag var nämligen jätterädd för henne, bara för att hon inte var sig själv. Jag hann aldrig säga farväl innan hon dog och jag mår än idag fortfarande dåligt över det, jag ångrar så mycket att jag aldrig sa farväl till henne.
jag saknar dig matilda, jag hoppas verkligen att du pratar med någon om du mår dåligt <3
det är omöjligt att hålla allt inom sig, det är bra att prata ut om sina problem med någon.
lät jag inte lite som en psykolog där? kanske ett framtida yrke? ;)
puss på dig!
Började stortjuta när jag läste det. Saknar henne så mycket att det gör så ont i själen.
Ja, jag vet att du finns för mig tildur :)
och det känns bra, för även om vi kanske inte är jättebra kompisar längre så vet jag att du alltid finns. Och det är samma för dig. Jag finns alltid.
Kram.
ps. Jag saknar kentgänget :( <3
