Och ensam är så jävla stark så jag behöver aldrig be om hjälp.

Vet att det är tjatigt, men, jag rår liksom inte för det: saknar min pojkväääään, hela tiden. HELA TIDEN. Nu ses vi ju ändå på fredag, och jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag blir utav bara tanken på att få träffa honom igen.

I morgon är det måndag, och måndagar suger. Varför? Har tre och en halv timmas samhäll. Snälla skjut mig. Jag orkar inte. Sen ska jag förmodligen gymma. Heja Heja! Hatar dock att gå på gym bland massa folk, men va fan. När jag blir rik ska jag iaf ha ett hemmagym. Fatta vad skönt? 

Puss hörredu snygging.♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0